Är så less på att det ska vara " varmt. Jag vill kunna sätta på mig ett par boots och en snygg höstjacka utan att svettas ihjäl. Och så vill jag nästan att det ska vara frost så jag måste åka buss istället för moppe, är lite skönare med buss, fasst på våren så är det alltid underbart med moppe. Sen håller jag inte alls med om att man blir depprimerad på hösten, jag bli tvärt om. Jag och Fredrik firar våran årsdag i oktober, jag fyller år i slutet på september, jag älskar när man får köpa vantar och mössor och stövlar och jackor och koftor och..... Och det bästa av allt är väl ändå alla fina färger. Man kan lixom inte bli deprimerad då. Och förr när jag började i skolan tyckdet jag alltid att det va skönt eftersom man fick tillbaka sina rutiner igen. (som lätt glöms bort i sommarens hetta) När man börjar känna sig deprimerad på hösten är när det snöar och sen smälter bort på en gång och det aldrig blir vinter. Som nu; det blåser och är kallt, förrutom i solen där det är stekhett och vindarna känns mer milda. Nej, jag slår ett slag för alla årstider för tänk när björkarna nörjar bli gröna och man kan ta av sig jackan och sitta på uteserveringar i vårsolen, eller när man sätter på sig bikini, shorts och linne och åker till stranden? Det är så underbart. Nästan bättre än att krypa in i en stor kofta och sitta i soffan med en kopp te med raggsockor på fötterna och värmeljus på bordet och höra vinden vina och regn piska mot fönsterrutorna? Allt har ju sin charm. Nu tycker jag vi njuter av den kommande hösten!